“Firewatch”

“Firewatch” är ett förstapersonsspel där man spelar som den amerikanske skogsvaktaren Henry.
En sorts brandvakt som under en väldigt torr sommar ute i vildmarken i Wyoming ska hjälpa till att rapportera och förhindra bränder.
Henry bor under tiden han är stationerad där ute i skogen i ett eget utkikstorn där han har en spektakulär översikt över stora delen av skogen.

Ett ensamt jobb till stor del, men ensamheten är inte total då han via radio har ständig kontakt med Delilah, en annan skogsvakt som även hon är stationerad i ett torn flera kilometer iväg.

Som spelupplevelse var det berättelsen och den väldigt vackra, nästan serietecknade, grafiken som fick mig att älska detta spel.
Direkt vid det gripande introt till spelet där man får lära känna Henry och till viss del själv sätta en viss prägel på honom, fastnade jag och ville därefter bara veta mer om vart det här spelet tog vägen.
Vem är Delilah? Hur kommer det gå för Henry? Finns det fler personer där ute i vildmarken?

Svårighetsgraden på spelet är låg. Det handlar framförallt om att navigera i vildmarken med hjälp av karta och kompass och jag kan väl medge att det går kanske lite väl mycket på räls i vissa fall. Visst finns det alternativa vägar (eller snarare stigar) men inte tillräckligt med öppna miljöer för att man ska känna sig helt fri.
Men detta är ändå ett väldigt intressant spel.
Ett nytt favoritspel i kategorin, som åtminstone jag vill kalla för, “storybaserade upplevelser”.
D.v.s. spel som inte precis innehåller några svårare utmaningar, utan bara finns till för att leverera en bra story.
Spel som “Dear Ester” eller för den delen “The Vanishing of Ethan Carter”. Även om det sistnämnda faktiskt kunde vara ganska svårt i sina stunder.
Alla dessa spel, “Firewatch” inkluderat, visar att datorspel faktiskt inte behöver handla om att skjuta flest gubbar eller levla tills man blir gråhårig.
Berättelsen kan sättas i främsta rummet och vara den primära orsaken till att man faktiskt vill spela vidare.