defrag.exe

Jag lever ett väldigt fragmenterat liv online. Och jag inbillar mig att de allra flesta gör det samma.

Utöver ett Instagram-konto har jag tre Tumblr-bloggar, två Twitter-konton, sex e-postkonton (utspritt på tre Google-konton), ett Reddit-konto, en WordPress-blogg, två Yahoo-konton, ett Microsoft-konto, ett Apple-ID, ett Firefox-konto, ett Pocket-konto, spelkonton såsom Steam, Origin och Battle.net, ett Last.FM-konto…

Jag tror jag slutar där, men ni hänger med. Många konton blir det. Även om såklart alla inte används i lika stor utsträckning (vissa används knappt alls). Men det handlar ändå om flera digitala identiteter med mig som ägare och användare.
Och det blev en febril aktivitet när det för några veckor sedan visade sig att ett lösenord hade hamnat på vift. Ett lösenord som dessutom återanvändes på många ställen samtidigt.
Kass lösenordspraxis. Skitkass. Jag vet! Men läxan är nu lärd.
Numera används unika lösenord på de allra flesta ställen och en lösenordshanterare ovanpå det.

Det jag vill komma fram till är att den delen av mig som är innehållsskapare skapar och publicerar material på väldigt många plattformar för flera olika typer av människor, (mer eller mindre framgångsrikt).
Och när jag säger “innehållsskapare” menar jag alltså allt från blogginlägg som detta, till bilder på senaste middagen på Instagram till det närmast obligatoriska “tackkortet” som Facebook kan användas till.

Jag gillar att visa upp foton jag tagit, ta emot feedback på något jag skrivit eller få en Gilla-markering på något jag delat vidare. Det gör vi nog alla mer eller mindre, även om vi såklart hade fortsatt att skapa nytt innehåll även om ingen hade kunnat (eller haft viljan?) att konsumera det.

Uppdelningen av mitt skapade innehåll är dock väldigt stort.
Jag försöker återknyta det mesta till Facebook.
D.v.s. om en bild publiceras på Instagram återpubliceras den även på “Fejan”. Likaså ett blogginlägg som detta. Facebook är samlingspunkten för den digitala identiteten.
Men samtidigt vill jag i vissa fall inte återknyta till Facebook då det kanske är ämnat för andra ögon. Så trots en samlingspunkt väljer jag att aktivt dela upp de som kan ta del av mitt material.

Och på det stora hela kanske jag oroar, funderar och överanalyserar detta fragmenterade digitala liv helt i onödan, publiken jag har på de olika plattformarna är inte särskilt stor och ett bra innehåll hittar sin publik bara det är bra nog.
Det kanske helt enkelt inte är det? Värt att fundera på.